Är tygblöjor gulliga nog för att dra igång den biologiska klockan?

"Tjarå, blöjor"
Man vet att man är tygblöje-frälst när man verkligen sörjer att ungen är blöjfri. Så många fina tygisar får nu ligga nerpackade och vara ensamma.. Just nu skulle jag gärna ha en liten bebis att sätta de där blöjorna på. En liten färgglad tyggump. Men ett syskon? Nja. Jag vet inte. Eller?
 
Just den frågan misstänker jag att ni kommer höra mig babbla på om i morgondagens avsnitt av Förlossningspodden. Jag misstänker bara då jag vet att det kom upp, men det kan ju ha rykt i producentEmmas fantastiska redigering pga att jag sa så himla mycket bra. *självgod* 
Men imorgon är det alltså dags för ett rykande färskt avsnitt av Förlossningspodden, och som om inte det vore nog så kommer även det gamla avsnittet jag snackade loss i upp, fast som en repris! Dubbelt upp av mig! På en vanlig onsdag! Woho!
 
Så, missa inte att lyssna HÄR eller HÄR och lämna sedan åsikter såklart. Till mig eller till producentEmma. Betygsätt gärna podden (världens bäst podd) i iTunes också!
 
 
 

Busunge!



Den här leken har dominerat ikväll. Stå rakt upp och falla framåt. Själv vågar jag inte av rädsla att sängen ska ta slut så jag druttar ner på golvet! 
Nu sover Lykkis i som säng och jag ser på ett hjärndött tv-program på MTV. Helt otroligt vilket skräp som går där. Ännu mer otroligt att jag inte kan sluta kolla. Fredrik tränar och det är verkligen ett kvitto på att vardagen är igång! 

Nåja friends, nu ska jag återgå till min dö-tv och äta glass. Imorgon ska jag baka blåbärsbullar och fixa fruktsallad då Lykkes dagmamma och kompisar kommer för kalas på eftermiddagen. Lykke fyllde ju år under sommaren så nu ska hon få ha sitt kalas och visa hur hon bor och sina saker. Plus bjuda på favvofika! 




Lykke - Meandiinternational - bus - meandi

Bebis på pottan av Ulrica Casselbrant

För nåra veckor sedan for jag och min gravida vän Åsa till min favvobutik Knyt An för att välja ut en Tula till hennes kommande bebis. Hon hade såklart tjuvkikat innan så det var inte någon större utmaning att hitta rätt motiv på selen. Hon spg den i hyllan och tågade fram, precis som det ska vara, kärlek vid första ögonkastet! Sen testade vi lite och hon fick känna på hur det var att ha en bebis i den, med hjälp av en docka med "bebistyngd".
Fina Åsa och Thierry.
Åsa har ett barn i samma ålder som Lykke, bara några månader äldre, så vi gled in på ämnet potträning när vi stod där i butiken och fingrade på träningsbyxor från Poop. Lykke har gått utan blöja större delen av sommaren, vi började skippa den i maj när vi var hemma, lekte i aprken osv. För någon månad sedan började vi även åka bil, gå till affären och hälsa på folk - utan blöja. Jag har på något sätt inte lagt någon större tanke vid det utan det bara gick naturligt då hon själv oftast inte ville ha blöja.
Däremot hade vi inte klurat ut hur vi skulle få Lykke att hinna säga till i tid, men vi rutinpottade. Alltså tog med henne till toalett eller potta med jämna mellanrum. Oftast sa hon till såklart, fast efter kisset landat i brallan. Frågade man henne om hon var kissnödig så svarade hon alltid nej. Just det stod vi och pratade om när kvinnan som arbetade på Knyt an gav mig ett tips, "potta när du tror barnet behöver och säg att barnet känner sig nödig". Bah, såklart! Det är ju något jag praktiserar  j ä m t  annars - sätta ord på känslor! Hur skulle hon kunna veta att det hon kände var kissnödighet, och att det är en signal att sticka till potta eller toa? Allt hon visste hittils var att hon kände något, som ledde till kiss i byxan och sedan gick man till toa/potta.
Bebis på pottan.
Kvinnan i butiken råkade lämpligt nog vara EC-coachen och författaren till Bebis på pottan; Ulrika Casselbrant. Hur bra tajming var inte det? Ulrika gav oss ett varsitt exemplar av sin bok Bebis på pottan och jag har slukat den nu under ledigheten. En fantastiskt bok! Den är otroligt lättläst och jag tyckte att allt kändes så himla självklart. Varför har jag inte EC:at Lykke?
Boken inleds med ett kort och konkret kapitel om vad EC innebär.
Hur självklart som helst! Precis som med mat (så länge man inte gjort en grej om det). Barn äter och gör sina behov för sin skull, inte för att prestera inför någon. Det är anledningen till att vi kör med BLW, hon äter, det hon gillar, för sin skull.
En av många anledningar till varför man kan välja att ECa.
Lykke säger nu mer till när hon är kissnödig. Antingen säger hon att kisset kommer, eller att hon vill till toa/potta (väldigt viktigt att vi hjälper henne till rätt). Numero dos har dock varit svårare, men de senaste dagarna har även det börjat bli under kontroll. Det kan komma liiite i underbyxan under tiden hon säger till. Idag sa hon till INNAN något hände. Vi var ute i "skogen" utanför vårt hus för att leta pinnar och kottar till ett pyssel. Bajs i rumpan sa hon, och jag hann tänka "darn it!" pga avsaknad av extrakläder. Men inte en enda fläck i brallan utan så snart jag höll henne så kom det. Tur att jag hade hundbajspåsar med.
 
Den här boken har verkligen gett mig mer förståelse att det här också handlar om det kompetenta barnet. Återigen inser jag att vi lever i ett samhälle som faktiskt begränsar barnen tidigt. Jag tycker ju om att släppa på tyglarna och låta barnen vara så förbannat kompententa som de faktiskt är, och själv finnas som en hjälpande hand när de behöver vägledning eller support. Till exempel med mat, barnet styr själv. Storleken på matbitarna, vad hen vill äta och hur mycket. Jag mosar inte och matar så barnet äter av ren automatik och inte får känna olika smaker, jag låter barnet göra sin egen grej. En sak är säker, om vi får fler barn så ska jag verkligen embracea EC.
 
Missa inte att läsa den här boken!
Boken är skriven på ett lättläst sätt, det är inte en massa krångligt fakta eller statistik utan allt var väl digt lätt att ta till sig enligt mig. Boken är f u l l  av otroligt fina bilder samt att den är indelad i olika kapitel så man lätt kan bläddra fram till sitt stadie i livet. Den innehåller också lite roliga DIY-tips och tar även upp olika verktyg som pottor, skydd osv. En väldigt omfattande bok, men ändå så lätt!
Den får 5 tygblöjor av 5 möjliga.
 
Nä, inlägget är inte sponsrat ;) Jag bara råkade älska boken!