Kan vi inte bara bli lite mer kritiska?

Idag när vi var på vår lokala mataffär fick jag en nick mot vagnen och frågan: Är det en pojke?
Lykke satt i vagnen iklädd svarta byxor och en turkos jacka, det ante mig - pojkigt. Personen som frågade var jättetrevlig och ville småprata lite i medan vi väntade i postkön. Inget ont mot hen.
 
Att få den frågan blir knepigare med tiden känner jag. När Lykke var bebis kunde jag svara lite hur som helst. Jag kunde svara "ja", "nej" eller gå omkring frågan. Nu sitter mitt allra högst medvetna barn där och jag (eller hon själv) måste svara på frågan om vilken könstillhörighet hon har.
 
Det är inte lätt.
 
Ni kanske tänker att det borde vara lätt, jag säger och skriver hon och jag tänker att hon är en flicka. Men jag tänker att hon är en flicka, just nu. Jag svarar oftast att hon heter Lykke, väldigt sällan brukar människor envisas då men om Lykke är ett flick- eller pojknamn. Till största del är det ett flicknamn men pojkar kan faktiskt också heta det.
 
Jag boostar henne hela tiden att vara sig själv, att vara Lykke. Att våga stå för vad hon tycker och tänker. Våga älska det/den hon älskar, för det viktigaste i hela världen är kärlek. Vi pratar om familjer, hur olika de är men att alla ska vara byggda av kärlek och val. Precis som hon kan välja den hon älskar sen.
När hon blir större ska vi prata om patriarkatet, och hennes del i samhället och världen.
 
Mitt barns könstillhörighet är hennes. Jag vet inte vart hon känner sig hemma när hon blir äldre och oavsett så är det okej. Vi klär henne i alla färger och alla modeller och hoppas att det ska bidra till att hon själv ska kunna hitta sin väg i den snåriga djungeln till sitt vuxna jag. Även om yttre attribut bara är en uttrycksform. Vi kör inte på något kompensatoriskt förhållningssätt för det är inte vad det innebär att vara genusmedveten och/eller normkritisk. Vi låter Lykke vara precis som hon är - inte inom pojknormen eller flicknormen - utan Lykke.
 
Just nu är Lykke ett barn med halvlångt hår som hon inte vill klippa, ibland sätter hon upp luggen med ett spänne för att inte få den i ögonen. Hon tycker om Frost, Bamse och Spiderman. Hon sjunger och dansar ofta. Hon älskar djur och trivs bäst springandes och klättrandes utomhus. Hon gillar alla färger och tycker om huvudbonader, mjukisbrallor och tröjor med tryck på. Det är just nu.
 
Vem kommer hon bli egentligen? Vad kommer passa henne? Livet alltså.
 
Här svamlar jag på, men mycket snurrar i hjärnan. Varför, 2015, matas vi fortfarande av att flickor ska vara lugna och pojkar tvärtom. Varför är färger stämplade med kön fortfarande? Varför finns patriaktatet fortfarande? Varför är vi inte mer normkritiska? Och källkritiska? Och kritiska mot typ allt?
Nä du, Lykke - gör som du vill, var vem du än vill, mamma backar dig! Men för tusan unge, var kritisk och eftertänksam bara!
 Här finns en bra ordlista rörande kön, könsidentitet och könsuttryck: HBTQkojan.se
 Surfa gärna in på RFSUs hemsida också!

Me&i's nya höstkollektion och AVSLÖJANDET!

Har ni sett sådana fina höstnyheter Me&I lanserar redan i m o r g o n, 12/8? Självklart lanserar de ännu mer, men det här är en liten sneakpeak. Spännande, va? Koftan är ju to die for!
 
Jag har ju snackat om ett spännande samarbete under hösten och nu är det dags att avslöja det:
Jag har fått äran att bli bloggvän för Me&i! Att vara bloggvän eller ambassadör (älskar det ordet!) innebär att jag får chansen att berätta för er om nyheter och vara ett ansiktet utåt för märket. Jag har ju tidigare bloggat om Me&i ett  a n t a l  gånger (tex HÄR) så ni kommer inte märka av så stor förändring skulle jag tro. MER ÄN  ATT JAG SKA BOMBA ER MED FÄRGGLADA KLÄDER SOM NI KOMMER ÄLSKA!  Sååå, ungefär som nu med andra ord.
 
Den 20 augusti ska vi ha ett möte, eller en kickoff som jag ser det (//Hon som aldrig varit på en kickoff), där vi ska få träffa våra blivande bloggkollegor och spännande personer kring märket. Jag är så otroligt spänd över att få träffa alla och gå igenom hela konceptet. Vi ska få känna igenom höstkollektionen så jag kommer absolut presentera mina höstfavoriter för er då!
 
Jag gillar ju verkligen Me&I för att de levererar färgglada kläder som till stor del inte är könade - något som står högst upp på min lista då vi förespråkar kläder och inte tjejkläder eller killkläder. Det är färger och mönster till barn med snippa eller snopp och alla barn kan använda alla kläder! De har ju också ett kalasfint miljötänk och för att inte nämna kvalitén - det gillar ju också miljön! Jag har tidigare köpt en massa Me&i på loppis och de håller än, trots att Lykke är andra/tredje/fjärde barn som leker i kläderna.
 
Nä vet ni, jag är så otroligt glad att få vara en del i detta! Det känns så himla kul att få hänga med i den här karusellen och verkligen promota något jag står för!
1 dag kvar till säjstart! Hur söt är inte den här mysiga dressen? 
Följ Me&i på facebook för att inte missa något: Me&i international
Såklart hänger de på instagram också: meandiinternational
Hemidan finner ni HÄR där ni från och med imorgon kan shoppa kläder från äldre kollektioner i shopen, bland annat!
Meandiinternational - ambassadör - barnkläder - bloggvän - genus - meandi

Svammel om att köna kläder.

Hej!
 
Häromdagen hängde vi i en lekpark. Det var rätt mycket barn och föräldrar i omlopp som vanligt. Lykke hade en outfit som bestod av blå tights, en gul tröja med en zebra i solbrillor och keps på samt en blå och vit-blommig ziptröja. Något hon ofta väljer själv eftersom hon tycker tröjan är helfestlig och hon verkar gilla blått. Att det matchar är rent av en lyckträff. Hon hade ungefär exakt samma som här:
När Lykke leker så hör jag hur en person halvt om halvt viskar till en annan att det var lite märkligt att gossen hade en blommig jacka. Den andre personen höll med. Senare stod vi i kö för att gunga, personen ovan säger till sitt barn att "nu är det pojkens tur att gunga" varpå jag svarar att då blir hon glad, så som hon väntat tålmodigt. Då stakar sig personen och säger ursäktande att hen trodde det var en pojke med tanke på kläderna.
 
Fast en blommig jacka var ju inte pojkigt. Ändå antogs hon för en pojke. Jag undrar lite hur det uppmäts. Är det majoriteten av kläderna som beslutar? Färgen gul då? Tights? Vilket kön har springskor? Ahhh, förvirringen!! Alla dessa funderingar och "regler". Måste säga att jag är glad att jag struntar fullständigt i att köna kläder, tänk så jobbigt jag skulle ha det annars!