"Jag är din förälder, inte din kompis."

Relation mellan barn och föräldrar finns det ju många varianter på, ungefär lika många som det finns barn. Det är så otroligt spännande med hur olika familjer fungerar, och även hur olika relationer funkar i samma familj. Man har ju olika relation till sina olika barn - inbillar jag mig iallafall.
 
Det jag sakta vill glida in på är vänskapsrelationen mellan barn och föräldrar, och huruvida vissa anser att en inte kan vara vän med sina barn när man faktiskt är en förälder.
Men vad är då en förälder? Och vad är en vän?
 
En god förälder för mig är en trygghet som barnet kan vända sig till vid glädje, sorg, problemlösning och önskningar.
En god vän för mig är en trygghet jag kan vända mig till vid glädje, sorg, problemlösning och önskningar.
 
En god förälder för mig ger goda råd, lyssnar, hjälper till, lyssnar, guidar och stöttar.
En god vän för mig ger goda råd, lyssnar, hjälper till, lyssnar, guidar och stöttar.
 
En god förälder för mig kan ha en konflikt med sitt barn och lösa det igen, vara ärlig och vägleda när saker blir galet och stötta när saker inte gått bra.
En god vän för mig kan ha en konflikt med mig och lösa det igen, vara ärlig, vägleda när saker blir galet och stötta när saker inte gått bra.
 
En god förälder för mig har roligt ihop med sitt barn och längtar många gånger efter barnet när de inte ses.
En god vän för mig har roligt ihop med sin vän och längtar många gånger efter sin vän när de inte ses.
 
Jag är mitt barns förälder och vän, och kommer alltid vara både och. Jag vill stötta Lykke till att bli den hon vill vara, jag vill lyssna när hon pratar, ge henne tips och dela hennes glädje och sorg - för hela livet.
Är inte det ett rätt okej koncept?
 
Lykke, när du läser detta; det är en ÄRA att få vara din förälder och vän. Jag får glädjerysningar varje gång du kallar mig för din bästis.
 

Lugnet

Lördag. Jag ligger ensam med Cesar i sången medan fåglarna kvittrar utanför min öppna balkongdörr. Lykke och Fredrik bakar scones och jag hör henne driva sin pappa till vansinne. 
Nåja, inte riktigt men hon är pigg och energisk - det är inte han. 

Idag är det sista dagen att osa till bröllopet, första dagen utan sol på länge och en helt ledig dag. Helt ledig! 
Jag ska bygga en utegård till vaktlarna så de kan få flyga lite och picka gräs. Fredrik hade lite andra småsaker att göra, men ändå. Vi är lediga och kan vara i trädgården bara. 

Jag har haft en körigt vecka. Mycket på jobbet och massor av måsten på kvällarna, vilket har lett till att mitt tålamod har varit kort här hemma. Jag har fått påminna mig själv flera gånger att vår livsstil omfattar nära föräldraskap och giraffspråket! Det är värt att nämnas igen för er som tror att jag alltid är lugn, pedagogisk och ofelbar, att det inte är så. Jag tappar också fattningen! Men nu vilar vi och kan börja om igen med att bemöta varandra lite schysstare.

Trevlig helg hörni! 

När en krona räcker hur långt som helst.

Lykke har haft det otroligt jobbigt sedan november med tanke på allt som skett kring Mike. Som om det inte vore nog hade jag också uppsatsen att tänka på och var borta en hel del. Lykke och hennes pappa var hemma och försökte få dagarna att gå. På grund av hur allt blev, att Mike som skulle komma tillbaka plötsligt aldrig kom tillbaka, drabbades Lykke av kraftig spearationsångest och rädslor kring huruvida jag skulle komma tillbaka efter skoldagens slut eller inte. Hon har saknat, haft mardrömmar om att någon ska ta henne eller mig, haft vredesutbrott och gråtit mer under dessa två månader än totalt under hela sin livstid och det har verkligen slitit på hela familjen. Orättvisan att en 2,5-åring ska behöva genomlida detta är ofattbar. Hon är stor nog att förstå men samtidigt för liten för att förstå. För henne har detta varit otroligt otäckt. Det gör så ont i mitt hjärta att hon har drabbats så hårt av hela det här och jag har dagligen dåligt samvete.
 
Häromdagen var livet lite extra tufft med ett ledset barn och vi råkade gå förbi en leksaksaffär och Lykke plockade upp en krona hon hade i fickan. Mamma jag vill köpa en sak, sa hon med pengen i den hårt knutna näven. Självklart, svarade jag kort och vi begav oss in i affären. Vi gick länge och hon klämde och kände på att från Frost-ryggsäckar till dinosaurier som kunde ryta. Till slut fanns den där - exakt det hon sökte (tydligen)! En vit liten katt som jamade och sprallade med tassarna när man klappade den och smaskade gott när den blev matad med nappflaska. Vi gick till kassan och Lykke la fram sin krona, hen i kassan tackade och jag tog resterande 248 kronor på kortet.
 
Stoltheten hos mitt barn när hon berättade för in pappa att hon själv köpt katten för sin peng gick inte att ta miste på! Jag blir så stolt att hon verkligen kände hur stort det var att få välja något helt själv och betala med egen peng, även om hennes krona just den gången räckte till väldigt mycket. Att få möta hennes sinnesstämning efter och jämföra med innan så kände jag att den här lilla grejen gav henne en boost i självkänslan. Hon köpte verkligen en vän också! Katten är en väldigt bra lekkamrat, som "pratar" och vill äta allt Lykke lagar.
 
Tja, vart jag ville komma med detta vet jag inte men heja mitt barns krona som räckte så långt och heja katten som blev ett objekt för boostning av mitt barn!