Smakprov!

Kompisar, det är helg! Ingen klocka som ringer om morgonen och inget barn jag måste åka ifrån. Jag får vara med Lykke hela dagarna! Tjoho!
Hon har varit lite skruttig med sin astma och har haft det tungt med främst hosta i några dagar, sen har hon haft feber, men som det många gånger är med barn så påverkar den inte henne särskilt mycket. Igårkväll däremot hostade hon så hon kräktes. Idag är det ändå bättre och feberfritt!
 
Vi är ju ambassadörer för me&i även denna säsong och plaggen är som alltid ljuvliga! Här kommer ett litet smakprov:
Lykke har t-shirten sharks och brallorna yogapants. Kolla gärna in plaggen på hemsidan (som är så himla himla fin!) där det nu också går att se plaggen rörligt!
Jag har circle and waves blouse upptill och second skin jeans nedtill.
 
Är vi inte söta så säg?
Sen for vi på kalas - och var så här fina!
Tydligen är me&i's kläder väldigt amningsvänliga anser Lykke! Tummen upp!
#normaliseraamning #jagkanammahär
 
Denna säsong finns också plagg inom kategorin "Herr", så Lykke och hennes pappa får shark-matcha:
 

”Men då är det ju förslitningsskador förstår du väl!” - Vårdpersonal och långtidsamning.

Jag tänkte berätta om mitt värsta läkarbesök – jag kom att tänka på det när jag var hos läkaren idag.

Det var fram på våren 2015. Jag sökte mig till vårdcentralen pga svamp i brösten (Candida albicans). Jag kände igen symptomen och behövde medicin utskrivet då vichyvatten inte hjälpte.

Jag kommer in till en sköterska som tittar på mig och undrar vad som är fel. Jag förklarar min misstanke och förklarar mina symptom varpå hon tittar på mig och frustar fram ett överlägset skratt: ”Pfft. Svamp i brösten? Tror du på allvar att du har det?”

Jag svara ja, och förklarar mina symptom och menar på att jag haft det förr och känner igen känslan. Hon frustar till igen och börjar småskratta. Sedan säger hon: ”Du hör väl själv hur det låter? Svamp I brösten! Det kan man ju inte ha!” Hon bad mig öppna tröjan och jag blottade brösten. Hon tittade på dem, som på lite avstånd, och sa sedan att hon vet inte. De undersöker inte bröst på vårdcentralen ändå, sa hon.

Jag kände hur jag ryggade tillbaka och tittade på människan. Jag minns att jag undrade vad hon sa. Det lät inte som att vi pratade samma språk.

Jag svarade försiktigt att jag visst trodde att det gick och att det var så nu eftersom jag ammade, och frågade vart jag borde gå istället om inte till vårdcentralen. Då undrar hon hur gammalt mitt barn var och när jag svarade 1,5 år så snäste sköterskan: ”Men då är det ju förslitningsskador förstår du väl!”

Jag fattade inte vad hon menade. Förslitningsskador.

Jag stoppade in brösten och frågade vad hon menade. Hon sa att mina bröst var utslitna pga att mitt barn ammat för länge. Det enda jag kan göra är att sluta, annars kommer mina bröst gå sönder helt.

 

Här hade jag kunnat sluta amma. Och fortsatt ha svamp i brösten. Eller så, tack vare min kunskap, hade jag kunnat be om en second opinion – vilket var vad jag gjorde. Tack och lov!

Tack och lov kände jag mig trygg i min amning och trygg med min sköterska på BVC som fanns på våningen under. Jag bad sköterskan ringa ned till vår BVCsköterska och fråga om jag fick prata med henne istället.

Sköterskan från BVC kom glatt upp och när VC-sköterskan berättade att jag ”minsann trodde att jag hade svamp i brösten *insert valfritt champinjon-skämt*. Höhö” så tittade min BVC-sköterksa på mig och sa: Ja, känner du att du har det så är det säkert så. Det är otroligt vanligt att drabba ammande.

VC-sköterskan stirrade och stammade lite. Min BVC-sköterska frågade varför inte sköterskan kunde ställa den diagnosen eftersom jag kunde ge en klockren beskrivning på hur det känns. Sköterskan hade inget svar mer än att hon faktiskt inte trodde att det var möjligt, och var ännu inte övertygad hon var nämligen fortfarande låst vid att jag ammade en 1,5åring och hade förslitningsskador.  Vår BVC-sköterska drog WHO’s rekommendationer om delamning till 2 år, hänvisade till hur brösten isåfall ser ut hos de som ammar i 5-7 år och sedan gick vi tillsammans ut till receptionen och hon bokade in mig hos en husläkare som skrev ut ett recept till mig och Lykke på stående fot.

Ja, ett recept på ett läkemedel som gick att använda i samverkan med amning, förstås.
Och ännu har inga förslitningsskador uppträtt, trots att vi snart är uppe i 2,5 år.

En liten sommarunge med en Herr Nilsson i bärsjal. 

Långtidsamning och heltidsjobb/studier.

Nordiska amningsveckan är här och i år är temat amning och jobb. För det går ju faktiskt att kombinera de båda!
 
Vår amningskarriär har ju än inte nått sitt slut och i över 1 år har jag kombinerat denna karriär med min studentkarriär. I september 2014 upptog jag mina studier, då var Lykke 1 år och 2 månader. När hon skulle inskolas hos dagmamman för att jag skulle återgå till skolan så fanns det inte ens en tanke på att vi skulle behöva sluta amma. Jag ammade under inskolningen, och sedan vid lämning och hämtning. Vi ammar på kvällen, lite om natten och allra oftast på morgonen. Lediga dagar ihop kanske ett tuttmellis kläms in.
Att kombinera en syssla som kräver att man är ifrån barnet ett gäng timmar per dag med amning är inte omöjligt - det är vi levande bevis på. Nu har vi ammat i 2 år och 3 månader, still going strong. Dagen någon av oss tappar intresset eller känner sig obekväm så kanske vi tar ett beslut om amningsavslut eller så rinner det ut i sanden till slut. Tills dess bryter vi inte ett, ack så mysigt, vinnande koncept.
 
När jag var gravid så visste jag att jag ville amma, men jag hade inte planerat hur länge och än mindre hade jag tänkt att jag skulle bli en långtidsammare. Jag ville amma bara. Sen kom bebisen och vi hade en tuff amningsstart och kämpade en hel del, länge. Det gjorde ont och jag gömde mig till slut bakom ett hjälpmedel - amningsnappen. Men vi körde på och det kändes ändå rätt. När amningsnappen väl försvann så rullade amningen på, precis som tiden gjorde. Lykke blev 6 månader, sen 1 år, 1,5 år och så 2 år. Aldrig har jag täkt "nu är hon för stor". Bandet vi har pga vår lilla amning är så speciellt, och det är inte alls styrt av ålder. Jag tror på att låta amningen hamna på individnivå - att det inte går att sätta en gräns på antal månader som ett visst barn ska få ha amningen. Det fortlöper på eget bevåg helt enkelt. Jag tror att både jag och Lykke kommer märka när det är över. Amningen är ju så mycket mer än bara mat, det är ju bland annat trygghet och närhet också.

Jag är så tacksam för all kärlek ni ger oss, de amningshistorier/funderingar ni anförtror till mig och för att ni inspireras av vår amning. Fortsätt göra sådant ni mår bra av, kompisar - oavsett om det är att flaska, amma länge, "lagom, eller lite. Ni är kickass-föräldrar hela bunten. Puss å kram!
Missa inte heller Amningshjälpen hemsida eller deras facebook-sida. Innan årets slut ska jag vara klar med mitt slutprov så jag med stolthet kan få kalla mig amningsrådgivare hos Amningshjälpen.