Halvnaket!

Äntligen nytt avsnitt av Halvnaket!
 
Vem drabbades av värsta olyckan under påsken? Vem blir utskrattad av sin man pga kunskapsbrist? Vem ammar längst och kan man amma andras barn? Fågeln har fått sitt namn och vi har gjort bort oss på sociala medier. Allt i en podd. Nummer 13, varsågoda.
 
 

Det som inte får hända.


Igår hände det som inte får hända, mitt barn skadade sig ordentligt. Än värre så skedde det utan att vi förstod - vi trodde inte det var någon fara. Till en början.. 

Jag var på stan för att uträtta ärenden och Lykke var hemma med Fredrik. De var ute i trädgården och lekte i det fina vädret. Rätt lunch fick jag ett FaceTime-samtal av en ledsen Lykke - hennes gunga hade släppt från trädet så hon for av. Hon var rädd och väldigt ledsen. Jag satte mig i bilen och körde hem på direkten för att kunna trösta med tuttarna. 

På eftermiddagen fick vi fint sällskap av familjen Romin och familjen Frostebring Johnson. Trots att Lykke hade Ennis hos sig släppte inte det ledsna men vi tänkte att hon kanske blivit öm och att rädslan satt i.  Men hon lokaliserade hela tiden smärtan till samma ställe - höger knä. Vi började då oroa oss för ledband osv och med hjälp av världens klokaste (och rutinerade) trebarnsmamma Emma togs beslutet att åka in. Romins for åt sitt håll och Emma och Stoffe tog med sig hundarna plus middagen som vi alla skulle äta hem till sig så vi kunde komma till dukat bord så snart vi var färdiga på akuten. 

Och tur var väl det att de tog hundarna, för vi kom inte hem förrän 00.30 efter att ha hängt på akuten sen klockan 17. Hem fick vi med oss ett barn med en spricka i höger underben och helgips i minst 2 veckor framöver. 


Lykke var helt fantastiskt och gjorde allt läkarna bad om. Hon lät dem klämma och  böja trots att det gjorde ont. Hon härdade ut i alla väntrum trots hunger, smärta och trötthet. Hon låg helt stilla på röntgen trots att hon var så rädd och ledsen. Hon är min superhjälte - den modigaste personen jag vet! Hon gjorde en massa saker som skrämde henne, det är verkligen att vara modig. Jag hade inte hanterat det så bra om det var mig det gällde.

Nu har tösen helgips från övre lår över hela foten så bara tårna sticker fram. Hon hållet modet uppe trots att hon har ont och har varit helt ljuvlig mellan ledsamheten. Hon har skojat massor idag och tycker sitt "stora ben" är rätt festligt, men hon har stor respekt för det och man får inte röra. Är så glad att vi ammar för det var en räddning igårkväll och idag när smärtan kommit över henne. 

Emma och Stoffe behöll våra hundar över natten och Fredrik hämtade dem efter jobbet idag. Med oss fick vi också matlådor så vi hade middag ikväll. Då blev jag alldeles gråtig - fan så fina de är! Är så otroligt glad och tacksam att ha vänner och släktingar som dem, som både finns nära och ställer upp! 
En Dunderklump som fick kött till middag. 
Inuti mår jag inte så himla bra. Jag kan inte skaka av mig att vi inte for till läkaren direkt.. Mitt lilla barn i gips.. Nä fy.. Det gör ont. 

Påsklunch och 15 grader!

Vilken fantastiskt jäkla toppendag! Vi har haft påsklunch för Fredriks kusiner och spenderat dagen i solen ute i vår trädgård. 

Jag ansåg att hon borde ta på skor. Inte hon. 
Plockat massa fint i trädgården idag. Nä, inte tulpanerna och brudslöjan dock. 


Lunch!

Marmorerade ägg. 
Äggen skapade jag med nagellack och tekniken vattenmarmorering, så som jag ofta gjorde med naglarna förr. Jag borde verkligen göra det igen - det är verkligen skitsnyggt! 
Silke.
Louie.
Jag vet inte vilka som är bekväm att vara med på bild här därför är jag restriktiv med vilka bilder jag visar. 

Nu är det fan vår! 
Living the dream, hörni. Living the effing' dream!