Vår lediga dag. Vad klämde vi in efter dopet?

Efter dopet drog vi till skogs. Eftersom igår var vår enda lediga dag tillsammans den här veckan så var vi tvungen att mjölka ur den maximalt. Jag har ju haft det tufft den här vecka på olika sätt och har därför längtat till den "riktiga" naturen, så det var ett lätt beslut hur vi skulle spendera eftermiddagen.
Igår var naturen extra bjussig. Under dopet sken solen och löver var sådär ljust krispiga. När vi kom ut till skogen (genom att bara köra åt ett håll och hoppas på att hitta en skogsväg - vilket vi gjorde) så hade en dimma lagt sig. Den var så otroligt tjock att det faktiskt var otäckt att åka bil. Men väl framme så var det ju bara superhärligt med den råa dimman i ansiktet och den kyliga luften.
Bjussig natur som sagt.
Vi hittade ett ställe mitt i skogen där vi misstänkter att ett hus en gång stått. Att trilla över sånt gör att det liksom blir alldeles varmt i min kropp, det känns som att ha hittat en skatt. Vi hittade också ett katthalsband och det fick mig nästan att gråta. Det gick inte att tyda numret längre men vi hoppas verkligen att kissen fastnat lite och sedan gått hem igen.
Två livsnjutare.
Vill ni gissa om Lykke hittade några fina stenar?
Charlie är ju allt annat än en stereotypisk hund. Det här med att gå på annat underlag än asfalt eller grusväg är inte hans grej. Att behöva klättra, hoppa över saker eller tränga si gförbi en buske så nä. Han är inte lika förtjust i det som jag - och de andra. Lykke har aldrig burit honom förut, hon har frågat hemma ibland om hon får lyfta honom men vi har sagt nej. I skogen hör vi pötsligt "såja Sali, såja". Vi vänder oss om och den lilla grishunden sitter i Lykkes famn såhär - sviiinnöjd! Lykke säger direkt: "Han ä lite trött bara mamma, och ojka inte gå".
Vi ba: "Eh, ja. Okej." Alltså kolla hans ansiktsuttryck.. Så förbannat jäkla nöjd. Haha
Den här grabben däremot - en hundig hund. Han springer, hoppar, rullar och gräver. Han ska högst upp på alla stenar och berg. Han ska springa snabbast. Lukta på allt. Söt är han å. Han verkligen älskar skogen och blir helt nipprig när vi frågar om han vill springa i skogen. Älskade tramspelle!
Ja hörni. Så här kan man se ut om man kommer dopsminkad till skogen. Vi åkte bara hem och körde ett snabbt outfitombyte. Mörklila läppstift passar sig verkligen bland höstlöv må jag säga.
(Och ja, jag är suddig och saknar tår, Fredrik är ju inte världens bästa fotograf)