Morgonens fruktade men efterlängtade läkarbesök.

Imorse var jag till läkaren pga detta.
Jag trodde att jag skulle få träffa en gammal räv som jag träffat förr men det visade sig att de hette samma sak i förnamn. Alltså räven och den unga läkaren osm jag faktiskt fick träffa.
 
Vi började med att prata om mina symptom. Det blev ett lååångt samtal eftersom hela kroppen är skruttig.
Hen tog mig verkligen på allvar och ställde följdfrågor, vilket kändes kanon. Jag blev verkligen hörd för första gången! Sedan undersökte hen mig och petade på en massa ställen som gjorde ont. Jag hade iallafall bra reflexer, men hen var lite bekymrad över min stelhet. Till exempel kan jag inte börja överkroppen lägre mot golvet än 45 grader. Hen konstaterade iallafall att jag har en krökning i ryggen vilket hindrar mig från att gå med schysst hållning. Vid mina skulderblad börjar överkroppen luta framåt och jag förklarade att jag försöker gå med rak hållning men att det inte går - något hen bekräftade att säkerligen är rätt omöjligt för mig i nuläget. Skönt! Hen konstaterade också att mina ben inte riktigt är okej, jag tror vi i nuläget kan kalla det stelhet så får vi se om det är något som kan få en förklaring.
 
Sedan kontaterade hen att det -kanske- är något knas långt ner i/på ryggraden. Vid ett speciellt område reagerade jag starkt och det var misstänksamt. Något jag aldrig täkt på eftersom jag sällan trycker på min egen ryggrad. Hen frågade om jag någonsin skadat ryggen och vid första tanke svarade jag nej. Men sen kom jag på den där gången som barn när jag skadade svanskotan vid skoteråkning, minns än idag hur vidrigt ont det gjorde länge men jag tror inte vi sökte vård.
Läkaren sa att jag inte ska oroa mig, men jag kan ha fått en förskjutning i ryggraden, vilket är något som påverkar musklerna i benen. Hen sa också att det är många nerver samlade i ryggen och det kan leda till värk på olika ställen.
Men detta är inte diagnosen. Hen sa att hen inte alls vet vad jag lider av, det kan ju vara fler saker, men att vi ska ta reda på det. Jag fick verkligen förtroende för den här läkaren som verkligen gjorde en grundlig undersökning med uppföljning. Jag har fått en remiss för ett besök hos sjukgymnast som ska ge sitt utlåtande samt att jag kommer få hem en kallelse till röntgen av ryggen. Skulle det handla om en förskjutning av någon eller några kotor så ska det visa sig där.
Hen beställde även blodprov, jag som är livrädd för nålar. Jag fick ha ett bandage över hela min hand där de satt en kanyl under förlossningen, för hade jag sett att den satt där hade jag svimmat.
Läkaren ville ha prover på allt ifrån glutenintolerans till reumatism. Samt allt där emellan som ca varenda litet värde i kroppen, socker, järn osv. Det blev 8 rör! Herreminjeeee..
 
Själva blodprovet lämnade jag hos en som jag lämnat hos förr. Hen är jättebra och tyckte att läkare var väldigt ambitiös med alla prover! Hehe. Jag gillar hen dels för att hen är skicklig med nålen men även väldigt lugnande mot mig som är skraj. Hen pratade om allt mellan himmel och jord och till slut var provet klart. Jag blev eskorterad ut i väntrummet med ordern att ta en paus för att inte kollapsa. Men det slutade aldrig snurra. Jag förstår inte vad det är som jag upplever som så hemskt, men nålar och blodprov är min fobi. 
Tanken var att jag skulle till skolan men efter ett illamående och yrsel som inte gav med sig fick jag avboka med min klassis. Hem och vila istället.. Först nu, två timmar senare börjar det ordna upp sig även om jag fortfarande är illamående!
Nu är dock blodet lämnat, phju! Så nu återstår en väntan fylld av rädsla och oro...
En rätt schysst familj ändå.
 
 
 
 
Anne

Så skönt Angelica att han tog dej på allvar och lyssnade.
Kram farmor