Det privataste jag kan skriva - här är min djupaste hemlighet.

Nu kommer jag blotta det allra innersta hos mig, som plågar mig varje dag. Ett av de mest privata inläggen jag kan göra just nu, jag avslöjar min djupaste hemlighet.

Då ska jag berätta för er om min kropp. Eller rent ut sagt insidan av min kropp. Det är något som inte stämmer. Vilket stressar, plågar och skrämmer mig.

Jag har nämligen kronisk värk i kroppen och har haft det sedan tonåren, så i ca 15 år nu. Jag har en del för korta muskler som leder till dålig hållning och kramp, men jag har även en del smärtor som inte fått någon förklaring. Jag har gjort reumatismutredningar som inte visade något, vilket i och för sig är bra. Inte nog med att jag har smärta så är jag också drabbad av kronisk trötthet, något som gör allt rätt tufft. Jag kan sova 6, 8 eller 12 timmar - det spelar ingen roll. Det knakar överallt och jag har försvagade ledband i mina knän vilket resulterar i inflammationer och att de hoppar ur led.

Den här hösten har min värk tagit en sväng åt det sämre. Ställen jag varit värkfri på förr har nu drabbats och jag mår värre än någonsin rent smärtmässigt och tröttheten har ökat till koncentrationssvårigheter. Mitt i allt så skriver jag ett examensarbete som kräver att jag läser om bland annat socialkonstruktivism och kritiskt kan granska alla avhandlingar vi går igenom. Att inte kunna förstå och ibland inte ens läsa texten funkar inte riktigt.

Jag har alltid haft problem med knän, ländrygg, skulderblad, axlar och nacke. Nu har även armbågarna, bröstet (typ bröstbenet), fingrarna och händerna drabbats. Det är en ilande smärta som ibland gör att jag skulle vilja bryta av ett finger för att lätta på ”trycket”.  Jag har inte ont på samma ställe jämt utan ena dagen har jag ont på ett ställe och den andra på ett annat, vissa dagar överallt, men varje dag, varje minut, varje sekund upplever jag smärta på minst ett ställe i kroppen (oftast fler). Ju kallare det blir desto värre smärta, precis som att stress ökar smärtnivån. Som ni vet så har jag rätt tjockt med stress just nu pga alla tråkiga måsten och allt för lite roliga saker. Däremot får jag hitta sätt att underlätta, till exempel som att inte använda BH, ha löst sittande byxor alternativt tights eller att sova hela natten på spikmattan (vilket gör att jag vaknar illamående).

Jag pratar aldrig om min värk eftersom den avfärdats många gånger av läkare som obefogad. Att gång på gång få höra att ”du är för ung för att ha värk” och ”Nej, där är det inte troligt att man har sån värk som du beskriver” har lett till att jag upplevt det som skamligt. Att jag hittar på min värk.

Men nej, det är inte påhittat och det är något jag kämpat med i närmare 15 år. Att det försämrats oroar mig en hel del och jag har en dålig magkänsla.

Häromdagen kände jag att jag inte kan leva så här längre, min vardag blir lidande. Jag kände att jag kanske är gammal nog nu för att få hjälp, att jag inte längre är ”för ung” för att ha problem med värk, så jag slog en signal till vårdcentralen. Jag talade med en trevlig sköterska som bokade in mig hos en läkare jag tycker om och har förtroende för. Hon berättade att han säkert kommer ta tester samt göra tester som kommer göra ont, men att jag kanske kommer få en remiss vidare till en smärtmottagning. Jag hoppas att den här gången är gången jag lägger mitt hjärta på bordet för sista gången. Jag hoppas det här är gången jag får hjälp.

 Så här ser en människa ut med kronisk värk. Det trodde ni inte va?

Jag hoppas att läkarbesöket imorgon är steget mot en smärtfri vardag. För första gången på 15 år.

cizziee

Känner igen så väl i de du skriver. Har haft värk i kroppen sen tonåren. Ingen tar mig på allvar. Att jämt ha ont tär på kroppen och humöret. Hoppas att läkarbesöket imorgon går bra. Håller tummarna för dig. Kramen

Svar: Ja gud, humöret.. Stackars Fredrik ibland alltså. Men han ställer alltid upp på att hjälpa mig med att massera mig med samma styrka man masserar en kyckling. Hårdare än så gör det ont. Tack för tummarna, känns som de behövs!
Angelica

Josefin

Det hade likväl kunnat vara jag som skrivit denna text. Känner så väl igen vartenda ord. Och att vilja bryta av tex ett finger för att lätta på trycket.

Jag har också blivit avhyst av läkare för obefogad smärta och att jag är för ung. Bara det får en ju att känna sig extremt nere och så. För att felet inte hittas så räknas inte smärtan.

Håller tummarna för dig imorgon

Nadia

Tycker de låter som både fibromyalgi (smärtan) och me (tröttheten). Har skrivit ett reportage om det för några år sedan om en kvinna i sandviken.

Nadia

Tycker de låter som både fibromyalgi (smärtan) och me (tröttheten). Har skrivit ett reportage om det för några år sedan om en kvinna i sandviken.

Anonym

Jag kan bara tipsa om att läsa lite om lchf och alla de som blivit av med värk, fibromyalgi och en massa andra inflammatoriska tillstånd! Läs och känn efter om det kan vara värt ett försök! Jag blir ledvärksfri, allergifri och eksemfri med kosten! Vill slå ett slag för den, prova kan man ju alltid göra, det värsta som kan hända är att det inte känns bra och då kan man strunta i att fortsätta! Skickar mycket pepp och håller tummar att det blir bättre!!