Debatten kring Fars dag.

Just nu cirkulerar en debatt på detta inlägg, angående Fars dag. Jag måste få säga mitt för jag blir så förbannad.
 
Jag håller ju med, så jäkla mycket. För så här är det. Patriarkatet är på riktigt.
Synonymer till patriarkat är enligt synonym.se: Mansstyrt samhälle, manssamhälle; fadervälde.
Då har vi rett ut begreppet "patriarkat".
 
Vi lever i ett samhälle där män har högre lön och män siter på fler maktpositioner än kvinnor. I vårt samhälle krävs det kvinnojourer och skyddade boenden för kvinnor. Kvinnor har nycklarna mellan knogarna på vägen hem och får lära sig redan som unga att aldrig ens gå hem själv, alltid ringa taxi. Kvinnor matas med kroppsideal som försvagar och männen ska vara macho och starka för att gå långt. Kvinnor ska alltid vara lite mindre - och männen lite mer.
Kort sagt handlar det om att kvinnor diskrimineras och män priviligieras. Samhället tillhör männen.
 
MEN det stora jäkla "mennet" väldigt många glömmer är att när man talar om detta handlar det inte om en individ. Vi pratar inte om min man eller din man - utan om män i grupp och den rådande machokulturen. Hur samhället har blivit konstrueras för att vara en mans samhälle, där männen ständigt har företräde.
Hur kan det vara så? Jo, alla är en del i patriarkatet och "hjälper till" att bibehålla dessa strukturer, både kvinnor och män. Kort sagt handlar det om att en måste bli mer kritisk, vi alla måste börja bli mer kritiska.
 
Åter till fars dag och varför jag håller med i artikeln. Jo, för samhället ser ut så här. Att rå om familjen är en "kvinnosyssla", precis som att pyssla om hemmet. Att arbeta, dra in pengar och dricka bärs gör männen. Stereotypt, va? Men den normen är inte särskilt främmande säger statistiken, mammorna står för störst del föräldraledighet, VAB och obetalt arbete i hemmet.
Återigen vill jag påtala att det inte handlar om varje individ - precis som det står i artikeln så finns det män som lever i ett jämställt förhållande. Män som tar varannan natt, delar 50/50 på föräldraledigheten och arrangerar barnkalas. Det finns! MEN. Det är inte den rådande normen, tyävrr.
 
Vi måste se det stora. Vi kan inte bara se till oss själva och säga "men mitt barns pappa är minsann engagerad", för finns det någonsin en norm som gör att en pappa måste försvara sitt barns mamma i form av att hon"visst är engagerad"?
Samhället ser ut så här just nu. Männen är inte automatiskt en engagerad pappa, och om de inte är det vem måste då engagera sig-  jo mamman, för det räknar alla med. Normer, gott folk.  
Så länge mammor forsätter möta frågan "Vart är ditt barn? Är pappan barnvakt?" så är vi rätt körda.
 
Med det sagt; såklart papporna ska firas för att vi älskar dem som en del i vår familj.
Vi kommer fira Lykkes pappa, vi älskar honom och han är en del i familjen. Men vi kommer INTE fira honom för att han har tagit ut lika mycket av föräldradagarna som mig (bland annat). För det vore en lögn, eftersom det har han inte. Vi bidrar också till patriarkatet, men samhället har inte gett oss en ärlig chans att göra annorlunda för gissa om han tjänar mer än mig..?
 
Så jag säger det igen, var lite kritiska, fördjupa er lite. Se över hur samhällsstrukturerna ser ut. Sluta sluka allt med hull och hår genom att bara se till individnivå med dig själv som utgångsläge. Det går att älska varandra trots att orättvisorna lyfts till ytan, vi älskar Lykkes pappa ändå, trots att han är en man, och män är förtryckare. Hehe.
 
Hett lästips: http://www.arsinoe.se/patriarkatet/
 
Bea

Bra skrivet! Jätteviktig att sprida dessa debatter men artikeln i fråga tycker jag är ganska aggresiv (även fast allt är helt rätt). Män och kvinnor som läser den blir nog arga och tyvärr ställer sig helt emot hela grejen av sättet den är skriven på.. Typ håller man med är man manshatare.

Svar: Är en inte alltid manshatare eller bitter om en kvinna står upp för kvinnliga rättigheter? 😝 Skämt åsido, men visst håller jag med i det du skriver att det kan få omvänd effekt!
Angelica

Leah

Tycker det stämmer så bra. I början av föräldrar rollen tyckte jag han hade det så lätt. Hans undanflykt var "måste gå till jobbet nu" och så hade han fått sova och knappt störts av att barnet haft magknip och att jag lipat mig genom amningen.. Han var inte en förälder han var en barnvakt för någon timme efter kl 16 :/

Men så kom det där som du skrev, om männen! Vi älskar pappan inte mindre för det. Och nu idag kan jag se allt på ett annat sätt. Dock hade de varit skönt att någon gång kunna säga nej till "huvudansvaret" pga att mitt jobb också betyder något trots mindre lön!!

Viktoria

Fast du tjänar mindre av just den anledningen, Du tar ut föräldraledigheten vilket gör dig mindre attraktiv för arbetsgivare.. Någon måste ju bryta normen också :) Vi firar också pappan. Just för att han är en bra pappa (som också delat i princip lika på föräldraledigheten) men som aldrig gått upp en enda natt. Ska jag göra om det ska karl'fan upp på nätterna han me. Gör om gör rätt :D

Elina Johansson

Hej, well said och viktigt!

Hur går det för er med skåneplanerna? Vi har nu iallafall bestämt oss och hittat en hyresrätt till att börja med i malmö, så ska vi leta hur när vi flyttat ner. Har ni hittat hus?