Reflektioner från andra avsnittet av Älskade unge.

Idag kom andra avsnittet av Älskade unge och den här morsan hade en hel del att säga. Upplevde mig själv dock som jäkligt "präktig" och predikande. Nåja..  Avsnittet ser ni HÄR.
Dags att reflektera lite, och framförallt utveckla oh understödja lite av det jag vräkte ur mig på de korta minutrarna som fanns!
Så, det här med utveckling. Eller ja, ni vet: "Trots". Jag tolkar att många menar att "trots" är när barn inte lyssnar på vuxna eller när barn sätter sig emot en vuxens önskan, åsikt eller föreställning om hur barnet eller en situation ska vara. Enligt mig är "trots" ett sätt för barnet att upptäcka sina åsikter, ett försök att nå fram och/eller utforskande och utvecklande av sin egen integritet.
 
Det verkar som om många anser att någon (en person) måste vinna när en konflikt uppstått, oavsett form av konflikt. Antingen vinner den vuxne eller så vinner barnet, och vinner barnet så är det fel. För barn vet ju inget! Eller..? En konflikt, enligt mig, ska ha 100% vinnare bland deltagarantalet, om nu någon måste vinna.
 
Att guida mitt barn genom livet (tillsammans med nämnda barn) är knappast en tävling. Varken mellan henne och mig eller mig och andra familjer. Jag och mitt barn är ju hela tiden i samma lag där varken hon eller jag kör över den andre. Vi samarbetar. Jag samarbetar med mitt barn eftersom hon är en lika stor del i familjen som alla andra. Även om hon inte har erfarenheten av livet på samma sätt som jag så har hon fortfarande åsikter och föreställningar om saker, som tillsammans med min (och hennes pappas) erfarenhet kan uppnås till den mån det går. Däremot är det jag som har ansvaret men det innebär inte att jag har makt.
Enligt mig handlar inte allt om att undvika utbrott eller tysta snabbt utan att försöka mötas och reda upp känslor, även om det tar längre tid vissa gånger. Det är helt okej att bli arg eller ledsen, vi hyschar inte eller säger åt henne att sluta. Hon måste få känna.
Att alltid agera lugn, samtalande och respektfullt är självklart min bakomliggande tanke jämt, men det blir inte alltid så. Jag blir också arg, jag sover också för lite, är också stressad. Jag tappar tålamodet och vill skrika. Ibland vill jag ge någon en time out. Den någon som får time outen är alltid jag, så jag kan skrika ifred.
 
För mig är det otroligt viktigt hur jag bemöter mitt barn. Jag vill inte vara en sådan förälder som säger nej utan att tänka efter, som schasar undan barnets känslor eller rent av förlöjligar hens känslor. Jag är inte heller ute efter att ha ett lydigt barn då jag tycker att lydnadskultur är något förlegat som aldrig någonsin bör tas fram i dagsljuset igen. Bara för att jag eller någon annan är vuxen betyder det inte att vi har rätt.  Jag vill att mitt barn ifrågasätter och skapar en egen uppfattning om saker.
 
Ja, det var väl ungefär det här jag ville få sagt. Som Petra Krantz Lindgren skriver: Jag behöver inga vetenskapliga bevis för att jag och mina barn mår bra av att mötas i respekt.
Länkar, i samma ordning som de finns i texten.
http://nyheter24.se/debatt/788916-har-du-ocksa-problem-med-en-trotsig-sambo-har-ar-losningen
http://petrakrantzlindgren.se/2014/02/05/konsten-att-vara-respektfullt-osams/
http://petrakrantzlindgren.se/2014/08/25/alskade-barn-jag-lovar-att-alltid-forsoka-vara-din-van/
http://petrakrantzlindgren.se/2014/03/25/ar-barn-mojligen-lite-trogfattade/
http://petrakrantzlindgren.se/2015/02/10/titta-en-rod-bil-om-varfor-vuxna-avleder-barn-och-varfor-barn-ogillar-att-bli-avledda/
http://petrakrantzlindgren.se/2015/03/17/nej-du-behover-kanske-inte-bli-mer-pedagogisk-mot-ditt-barn/
http://petrakrantzlindgren.se/2015/01/08/svarar-du-ocksa-nej-pa-fragor-som-ditt-barn-inte-har-stallt/
http://petrakrantzlindgren.se/2014/01/12/om-foraldrarna-inte-ar-auktoritara-blir-barnen-granslosa-eller/
https://familjekompetens.wordpress.com/2014/10/14/vem-har-ratt-egentligen/
http://petrakrantzlindgren.se/2013/12/27/jag-behover-inga-vetenskapliga-bevis-for-att-veta-att-jag-och-mina-barn-mar-bra-av-att-motas-i-respekt/
 
Tove

Såg avsnittet igår och tyckte om din syn på detta! Har läst en del böcker bland annat "känsla för barns självkänsla" som tar upp en annan syn på uppfostran och mötet med barnen en vad en hör i samhället, enligt mig.

Kan tycka att många i min omgivning sällan reflekterat över detta och att det händer att folk agerar och uppfostra sina barn utan någon reflektion över sitt sätt att agera. Hur som tycker jag det du sa var bra och jag hoppas att diskussionen kommer fortsätta om detta och bli än djupare och bredare. Det är viktigt att vi har en tanke när vi möter våra barn.

Svar: Det är en sån bra bok! Jag upplever samma som du, att väldigt många inte reflekterar utan bara "uppfostrar som en ska" istället för att tänka efter varför de gör på vissa sätt. Jag försöker alltid reflektera varför jag tar beslut som rör mitt barn, om inte annat reflekterar jag efteråt. Tycker också det är viktigt att ha en tanke bakom varje möte. Kram!
Angelica

Rebecka

Hej! Såg att nästa avsnitt ska handla om amning och vet ju hur du står i det och jag håller med till 100 %, DOCK kan jag tycka det är svårt att veta när man egentligen "ska" sluta. Jag kan tycka att det är konstigt när man ser extremfallen där barnen är 8 år och fortfarande ammar. Om vi säger att Lykke aldrig kommer säga nej, när kommer ni då sluta? Eller hur tänker du kring det? 😊 kramar!

Svar: Hej Rebecka! Det ska bli så spännande att se vad de tar med i nästa avsnitt. Ja, jag är ju pro amning och kommer (om bara några dagar) utbilda mig till amningsrådgivare.
Jag tycker ju att det inte finns någon gräns eller norm då man "ska" sluta utan man måste gå efter sig och sitt barn, trivs båda parter med amning trots att barnet är 8 så är det bara att köra på. Jag vet inte hur bekväm jag skulle vara att amma Lykke när hon är 3, 4, 5 eller 6 år. Jag kanske inte alls tycker det känns bra eller så känns det precis som vanligt. Skulle jag känna mig obekväm på något sätt så kommer jag välja att sätta stopp, exakt som Lykke skulle/kommer sätta stopp när hon fått nog. Det jag försöker säga är att jag inte alls vet hur jag skulle hantera att Lykke skulle vilja amma livet ut, jag vet inte vart min gräns går, däremot så vet jag att jag inte skulle amma henne som tonåring ;)
Kram!
Angelica