Att gå utanför amningsnormen - Näthat.

Näthat. Detta eviga näthat. Jag är så förbannat trött på det!
Shaming är något som används alldeles för mycket och jag stöter på det till höger och vänster. Det känns som en slags högstadiemobbning som krypit ut på internet.
Shaming innebär helt enkelt att en får någon att skämmas över något de gör/är. (källa
 
Senast igår skedde detta i en föräldragrupp. En föräldragrupp som jag hållt nära hjärtat och verkligen trivts i. En tråd gled plötsligt in på ämnet: Amning längre än normen.
 
Att säga att "alla får göra som de vill" men att ändå nämna att långtidsamning är något hen äcklas av och verkligen poängterar att hen finner det äckligt rättfärdigar inte det hen säger. När en uttalar sig negativt om ett känsligt ämne så vågar folk ofta haka på. "Jag tycker också det är äckligt (men vågade inte erkänna det först..)". Plötsligt är häxjakten ett faktum. Den lilla människan som vågar stå upp för det som man plötsligt bör känna skuld över står ensam. Igår var det jag, tack och lov! Och tur var väl det, för jag tar inte åt mig personligt.
 
En stor del av alla mail jag får av hjälpsökande ammande handlar om omgivningens kommentarer. Ammande skriver att de är så ledsna för de vill inte sluta amma men mår för dåligt av omgivningens attityd och kommentarer. De vill inte sluta amma men skäms så mycket att de ammar i smyg. De fortsätter amma men säger att de har slutat. Att någon skriver eller säger "alla får göra som de vill, men jag tycker det är äckligt" till en som ammar utanför normen (tex) eller i en grupp där det kan befinnas människor som gör det nämnda bidrar till detta. Det bidrar alltså ofta till att den ammande känner skuld och skam.
Jag har nu fått mail av medlemmar i gruppen som plötsligt sitter i den sitsen efter gårdagen.
 
"Vågar jag verkligen fortsätta med detta, fast vi mår bra av det?"
"Jag kommer inte orka möta kritiken"
"Det känns ju rätt för oss, varför måste jag må dåligt och vilja gömma mig?"
 
Är det verkligen rättvist? Vem gav dig rätten att förstöra någon annans amning? Ja, för det är att förstöra. Den härliga känslan byts ut mot en känsla av skam vilket leder till att amningen inte alls är lika mysig längre.
 
Bara för att man säger att "alla får göra som de vill (men).." så sårar det inte mindre. Det leder inte till mindre skuldkänslor. Jag kan dra exempel av liknande som det ovan fast angående andra ämnen men jag väljer att inte göra det. Man kan byta ut amning mot till exempel vikt, sexualitet eller religion. Alla är känsliga ämnen.
 
En amningsbild jag nyligen postade på instagram fick så mycket hat att jag valde att ta bort de elaka kommentarerna. Jag valde att ta bort dem för att inte låta näthat och skuldbeläggande finnas där. Jag vill att de som finns hos mig på instagram ska få vara stolta och finna styrka i mina bilder. Jag är stolt över att inspirera människor till att våga stå för sin amning, även om det 'bara' är på nätet eller för en familjemedlem.
Just den bilden levererade en sk. hatestorm. En person skriver något nedlåtande och ett helt gäng vågar hänga på. Jag brukar försöka svara ärligt och informativt - för alla vet faktiskt inte att amning är mer än bara mat till exempel.
 
Jag har lämnat föräldragruppen. Jag vill inte befinna mig i en grupp där det är okej att skuldbelägga och kalla andras handlingar äckliga. Indirekt att kalla andra människor äckliga.
Jag kommer fortsätta, varje dag, att peppa ammande i sin amning.
Jag kommer fortsätta stå upp för amning.
Jag kommer a l d r  i g skämmas över att jag gör det som är bäst för mig och mitt barn.
Jag kommer fortsätta finnas offentligt för att normalisera amning.
Jag kommer fortsätta jobba för att alla ska våga amma.
 
Jag ammar. Jag står för min amning, och jag står för din amning. Du är inte ensam.
Att amma är ditt val. Bara ditt och ditt barns val.
 
I en facebookgrupp där många ammar utanför normen ställde jag frågan vad de ser som fördelar med sin amning. Så här svarade några av dem:
 
"För att det har gett oss båda så bra sömn. Och härliga sovmorgnar när tutten fått honom att somna om."
 
"Jag utgår från mitt barns behov och hans egna instinkter. Han har inte visat något tecken på att vilja sluta och jag kan tydligt tolka att amningen fyller en viktig funktion för honom.
Sen har han ju på egen hand trappat ner intensiteten på amningen och det kan gå en hel dag utan att han ammar. Och då vill jag tro att han själv innehar förmågan att bedöma/känna/instinktivt agera när det är dags att sluta oxå.
"
 
"Lätt att söva om på natten så man får sova. Jag somnar medan han ammar."
 
"Trygghet, samspel, mys, gos, näring, törstsläckare, avkoppling, mellanmål, kvällsfika, frukost, närhet, hud, ro, ögonkontakt. Allt detta är ju så underbart att kunna ge genom att amma. Dessutom ger jag hellre min mjölk än en yoghurt med tillsatser socker å en kall sked"
 
"Behöver aldrig oroa sig för vätskebrist vid värme eller sjukdom, perfekt mellanmål, enklaste trösten, nattningen och återknytningen efter en lång dag på tex fsk."
 
"Om det är det som barnet vill ha och mamman klarar av det så finns det inget negativt med det.
Jag har ammat varje läggning och natt med min 18 månaders. Barnet tar inte napp eller flaska. Trors det kunde den andra föräldern, utan några som helst problem, ta läggning, natt och dag när det plötsligt, utan förberdelse krävdes för några dagar sedan.
"
 
"Amning är bra tröst! Ibland den bästa som finns eftersom bröstmjölken - om jag är korrekt underrättad - även har en milt smärtlindrande effekt. Jag råkade klämma 2,5-åringens lillfinger (hu!) i en dörr idag. Fingret blev rött och svullet och barnet skrek hjärtskärande. Jag blev orolig och ringde 1177. Under hela samtalet satt barnet knäpptyst och ammade. De enda gångerna han gallskrek var när han råkade tappa bröstet. (Det verkar inte vara allvarligt med fingret, tack och lov)."
 
"Jag har fått sova om nätterna!"
 
"För att det trots böket och stöket är rätt mysigt och behändigt. Aldrig har vi struliga läggningar (inte ens utan tutte pga så trygg i inskolning vid det här laget), blir livet för mycket och allt kaos kan vi lugna ner oss tillsammans, extra skönt med ett litet syskon, blir vi osams kan vi bli sams. Enkelt uttryckt är det en del av vår relation som jag inte vill ta bort förrän barnet visar att det är redo och vill sluta."
 
"Jag håller med om mycket som skrivits, framförallt anknytningen och trösten, samt möjligheten till easy access-näring vid både friskhet och sjukdom. Men en annan grej, fullständigt ytligt och egotrippat: jag har börjat älska mina bröst. Tidigare tyckte jag de var för små, bröstvårtorna var för bulliga, de satt konstigt, jag ogillade att visa mig naken etc etc etc. Nu tittar jag på dem och bara förundras hur fina de är!"
 
Själv uppskattar jag verkligen att amningen är vår stund. En stund att pausa och hitta tillbaka till varandra efter en lång dag ifrån varandra, mitt i en hetsig lek eller bara framför tvn. Det är den absolut största fördelen enligt mig.
 
Visste du att:
 
Support moms. Support babies. 
 
Påverkas du av omgivningens åsikter angående din amning/flaskmating? Kommentera gärna!
 
Rekommenderad läsning:
Normalisera amning
Spräng den snäva amningsnormen
Amningshjälpen
Sagogrynets blogg
Anna .

Det häftigaste jag varit med om är att en annan förälder berättat att hen känt sig tryggare med amma sitt barn länge för att jag gjorde det så öppet.

Sen va tusan. Jag är lite lat ibland och ser liksom inte poängen att sluta med nåt som fungerar så rackarns bra. Orka bråka och lägga ner sig i nåt som inte ger nåt alls?

Svar: Så himla fint! Varför bryta ett vinnande koncept är mitt ledord <3
Angelica

Katarina

👍👍👍

Katarina

👍👍👍

Katarina

👍👍👍

Katarina

👍👍👍

Anonym

På sätt och vis kan jag bli olycklig å andra människors vägnar att de överhuvudtaget kan känna äckel inför sina barn. För jag antar att det är så de skulle uppleva det om barnet vill amma utanför normen. Jag förstår det inte. Inget min unge gör äcklar mig. Inget.

Svar: ❤️
Angelica

Anonym

Heja heja.

K

Sörjer än idag att jag lyssnade på dietisten vi gick till i samband med att sonen gick upp dåligt i vikt och på hennes inrådan slutade amma när han var 10 månader. Nästa gång, om det blir en nästa gång, ska jag bara lyssna på oss och inte låta någon utomstående säga vad vi bör och inte bör göra.

Tack för att du för kampen för allas rätt att göra det som känns bäst för de <3

Anonym

Heja heja dig!!!! Du är grym!

Mathilda Lefverström

You go girl!!

Anonym

jag skulle aldrig amma ett barn över 1år, barnet kan ju äta själv då. Då handlar det om helt andra saker vid den åldern. Låta en 5åring suga på mitt bröst, nej tack!!! Tro fasen att man är utanför normen och får blickar om man gör dett för det är inte normalt. Jag skulle reagera om jag på stan såg en mamma lägga sin 5åring vid bröstet, nej det är inte normalt 😷

Svar: Har du ens läst inlägget?
Angelica

Karin

När min som fyllde ett börjades det... Personer i min allra närmsta krets påpekande att jag hade ammat länge och att det väl ändå var dags att sluta snart. Hela min kropp skrek nej och min son tog inte flaska. Valet att fortsätta var enkelt, men folks åsikter gnagde hela tiden. Jag ammade bara hemma då, så det blev aldrig kommentarer från främlingar tack och lov. Efter hand var "ammar du fortfarande?" en av de första frågorna jag fick från våra familjer och vänner. Varje gång kände jag att jag behövde förklara mig, att det inte räckte med ett stolt JA! Efter några månader kände jag att både jag och sonen var redo att sluta, så jag testade att natta utan amning och förstod redan första kvällen att det var perfekt tidpunkt för oss båda! Det MÅSTE få vara upp till var och en!!! Även de som väljer att inte amma, eller inte kan, måste förklara sig hela tiden. Tänk att folk orkat ha så mycket åsikter och att de orkar bry sig om hur andra gör...

Gisela

Väl talat! Jag ammar min 2 år och 3 månader gamla son, det handlar om sååå mycket mer än mat. Hen som beskrev det som äckligt hoppas jag gett dig en fet ursäkt och jag är oändligt ledsen att det var du som lämnade. Kram!

Gisela

Väl talat! Jag ammar min 2 år och 3 månader gamla son, det handlar om sååå mycket mer än mat. Hen som beskrev det som äckligt hoppas jag gett dig en fet ursäkt och jag är oändligt ledsen att det var du som lämnade. Kram!

Johanna

Heja, heja! Så himla viktigt och bra skrivet!!

Emelie

Hej, undrar om du har nått bra tips hur man kan hantera att ens 14 månaders nyper, drar, biter och river en under amning. Det sker inte jämt men när han är inne i en sån period är det så jobbigt att jag verkligen vill sluta amma. Men när allt sen funkar är det ju underbart och jag känner att han verkligen mår bra av tryggheten det ger honom. Han ammar när han vill och behöver på dag och natt. Tack för ett superbra inlägg och en härlig blogg! Kram

Svar: Hej! Tyvärr kommer sådana perioder när barnet inte riktigt får ro vid bröstet. Jag har inga superknep men kan dela med mig hur vi gjorde när Lykke hade en sån period då hon bet mig i bröstet. När hon bet mig så tog jag henne från bröstet och berättade att jag tyckte att det gör ont när hon biter och att jag isåfall inte vill att hon tuttar just då. Sedan fick hon komma tillbaka och vi provade igen. Kunde hon inte låta bli så avslutade vi då och jag sa att hon kan få tutta senare. Det gick över rätt kvickt faktiskt!
Tack för att du läser och lycka till! <3
Angelica

Emelie

Tack för svaret, då fortsätter jag så och hoppas det är en period som går över snabbt :) Tack för svaret <3

Svar: Jag håller alla tummar! :) Kram!
Angelica

sabin

Hej!
Jag ammar fortfarande min dotter på 12 mån. Jag tycker att det går jättebra och att både jag och M trivs med det, men. flera i min omgivning tycker väl att jag egentligen borde sluta nu och jag bryr mig inte jättemycket om det för det är mitt val.
Men även min sambo börjar tycka att jag ska sluta och det känns lite jobbigt. Borde jag kanske sluta ändå eller är det inte ens sån big deal som andra kan tycka?
Jag vill inte påverkas men ibland känns de lite jobbigt. Jag vill vara säker och stå på mig när det gäller amningen...

Svar: Hej, Så länge du och din dotter mår bra av amningen så tycker jag absolut att du ska fortsätta. Lyssna på dig själv, du är en fantastisk mamma som gör det bästa för ditt barn. Amningen är din och barnets relation och, faktiskt, så har inte ens din sambo med det att göra. Fråga varför din sambo tycker det känns jobbigt, det kanske grundar sig i något annat? Jag tycker du ska se på dig själv som en kompetent mamma som gör något som gynnar dig och ditt barn och amma på! Heja dig!
Angelica